ambell

Mer glädje brev....

Vilken sommar vi kommer att få, den ena festligheten efter den andra.
Undrar om man hinner jobba i sommar? Och så kommer Claudia med hela sin familj (6 pers) i fyra veckor, gud vilken rolig sommar vi ska i min familj.
Vi gläder oss för det är inte så ofta vi är samlade alla, och när vi ses avlöser det ena skrattet av den andra, vi har det verklingen mysigt ihop. Vi försöker använda så många timmar vi kan tillsammans på dygnet, härligt.

Jag säger bara, lyckost mig som har en glädje sprida familj. johoo

Det kom ett romantiskt spetskuvert med fjärila.......

Jag blev alldeles varm inom mig, min lilla flicka ska bli fru. Hur ska man förstå det, för hon kommer alltid att vara min lilla Daisy.
Hon ska få sin stora kärlek och kunde inte få en bättre man, jag tycker mycket om Mattias och hans familj.

Det ska bli så roligt att gå på bröllop och glädjetårarna kommer att rinna ( måste hitta en bra fast mascara)

Detta är min tacksamma orchide den har blommat sen i julas, visst är det fantastiskt.

När jag var i USA köpte jag en ny kamera, nu är det så att jag har inte lärt mig hur allt fungera. Jag testade alla olika knappar och fotade min blomma, det var kul att se hur de olika bilderna blev.

I mitten av maj ska Daisy och jag åka på foto-kurs i tre dagar, det ska bli så spännande att se vad man kan lära sig. Det är Carina i Jönköping som anordnat detta, jag vet att vi alla kommer att få en toppen helg.

Hej, jag måste berätta vad som mer är en tradition i Haverdal...

Vad jag har fått berättas är att när Karin ( Mattias mamma) var liten satte hennes pappa och mamma ut bokstäver i skogen på morgonen, nu har Karin och Peter tagit över den rollen. Vid middagstid går alla ut i små grupper eller ensamma med papper penna och skriver ner vilka bokstäver de hittar, tror inte det är lätt de är väl gömda När vi hade gått halva rundan stod Peter och väntade med förfriskningar och heja rop. bilderna här är tagna från pausen.

När jag var med för två år sen, gick jag själv sakta och stilla letade väldigt noga, vilket fick till följd att jag tappade övriga sällskapet och gick vilse, jag tänkte, jag tar mig ner till havet så ska jag nog hitta mig hem och det gjorde jag.
Det var inte så roligt för alla hade gett sig ut för att leta, när jag kom tillbaka.

Jag får aldrig gå själv mer, säger Daisy och då småle alla.

Hej igen, ja jag vet det var länge sen, men jag tycker kanske jag inte har haft så mycke att berätta om. Klart är  det inte sant, orsaken är väl att man inte tagit sig tid, vilket är synd för jag tycker det är kul att berätta vad jag har gjort.

I alla fall, påsken tillbringade jag tillsammans med Daisy och Mattias föräldrar som har sommarhus i Haverdal. De har en underbar tradition varje påsk träffas Mattias syster, mormor, morbror, kusiner med familjer barn de kommer från Stockholm andra från Bjerred några från Göteborg ingen vill missa den högtids helg. Vi äter underbara tre-rätter middagar med goda viner, jag tror vi var 18 stycken som mest vid bordet.
 
Jag önskar att vi oxså hade haft en så fin tradition så släkt och kusiner kunde träffas regelbundet för det är roligt att hålla kontakten.

Mitt lilla bidrag bestod i år av påskbakelse med små marsipan kycklingar med tuppen mitt i.